Hem Hälsa Bliss point gör dig lycklig – och tjock

Bliss point gör dig lycklig – och tjock

av Maria Starberg

Varför är det så svårt att bara gå förbi vissa saker i affären som vi vet inte är bra för oss? Varför slutar tanken “bara en till” ofta med att vi stirrar på en tom påse och undrar hur det gick till? Är det en fråga om dålig karaktär, eller finns möjligen andra förklaringar? 

Salt, socker och fett i en salig blandning

Naturen har sett till att salt, socker och fett direkt uppvaktar vårt belöningssystem, och ju sötare – eller saltare – något är, desto godare tycker vi att det är. Det gäller upp till en viss nivå, sedan tycker vi att det är äckligt istället. Den där brytpunkten, där vi tycker något är som allra bäst, kallas bliss point

Genom att kombinera socker/fett, salt/fett eller socker/salt/fett kan man höja denna bliss point, det vill säga få oss att tycka att ännu sötare, saltare eller fetare produkter fortfarande smakar gott. Det innebär förstås också ännu starkare aktivering av belöningssystemet. Och ja, du förstår varför vi gärna vill ha mer. 

En förändring av hur matindustrin tänker

Termen bliss point myntades redan på 1970-talet av Howard Moskowitz. Han jobbade inom matindustrin med uppdrag att ta fram produkter som kunderna inte skulle kunna motstå, produkter som gav konsumenterna en förnimmelse av paradiset. Exakt hur mycket socker bör läsken innehålla för att kunderna ska tycka att den är oemotståndlig? Hur slät och salt tomatsås vill kunderna ha, och med hur mycket vitlök? 

De värden Howard fick fram i konsumenttester pekade åt alla möjliga håll. Man sade till honom att då tar man ett värde i mitten så blir de flesta nöjda. Men Howard var inte nöjd. Han kom fram till att det finns flera bliss points! Människor är olika, och alla vill inte ha samma tomatsås! På den tiden “visste” man att tomatsås skulle vara slät och len – men när kunderna fick testa en med bitar i, tyckte ungefär en tredjedel bättre om den. Här började matindustrin förstå att det gällde inte bara att fullända befintliga produkter, utan att bredda sortimentet för att erbjuda precis rätt produkt för var och en. 

För att maximera vinsten i industrin har man också gått vidare från att fundera på hur man ska tillverka det som faller oss bäst på läppen till att också få oss att vilja ha så mycket som möjligt av det. Vi ska bara inte äta produkterna, utan helst överäta. 

En kombination både inom och mellan produkter

De färdiga maträtter du hittar i frysdisken innehåller ofta mycket mer fett och salt än om du lagat maten själv hemma, och ofta lite socker. Ett enkelt och billigt sätt att få oss att tycka att det är gott. 

Men vi kombinerar också ofta saker så att vår tolerans för socker, salt och fett höjs, till exempel genom att dricka söt läsk till salta, feta snacks. Belöningssystemet går på högvarv, och vi vill ha lite till, och lite till. 

Våra medvetna och omedvetna val

Journalisten Michael Moss har skrivit en bok, Salt Sugar Fat: How the Food Giants Hooked Us, om hur vi påverkas av salt, socker och fett, och hur matindustrin använder sig av kunskapen om det. Enligt honom är inte det största problemet att företagen hittar den optimala mängden socker för läsk, utan att socker smugit sig in i mat som tidigare inte innehöll något socker alls, där vi inte alltid är lika medvetna om vad det är vi faktiskt äter.

När vi väljer att äta choklad, kakor eller glass så vet vi att det är något mindre nyttigt vi stoppar i oss. Men i dag har många produkter ingredienser som de saknade för 50 år sedan. En portion pastasås kan innehålla lika mycket socker som ett par kakor. Matbrödet är inte sällan lika sött som kaffebrödet. Vissa sorters yoghurt innehåller lika mycket socker som glass. Det är svårt att hitta müsli utan salta cornflakes och söta bär; bären ofta i pulvriserad form som satts ihop i små fluffiga bitar, så att vi får en än snabbare kick. 

Vem väljer – du eller matindustrin?

Men i takt med att övervikt har blivit en epidemi har också medvetenheten ökat om vad vi stoppar i oss, både hos individer och företag. Det första företag som reagerade var faktiskt Philip Morris, som vi kanske tänker på främst som tobaksbolag. Som ägare också till mattillverkare såg de risken för att gå samma väg som tobaksindustrin gjort, när det gällde ansvar för människors ohälsa. 

Produkter som uppfattas som ohälsosamma har på senare år mött en sviktande marknad. Många företag köper upp familjeföretag som tillverkar nyttigare mat för att utveckla mer hälsosamma produkter, men prismässigt är det svårt att konkurrera med den mer processade maten, så utvecklingen går än så länge långsamt. 

Det vi kan göra är att läsa ordentligt på förpackningarna och att ta ställning till vad vi vill äta, och på så sätt påverka mattillverkarna. David Kessler, tidigare chef för FDA, USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet, har i sin bok The End of Overeating, beskrivit hur vi inte kan omprogrammera hjärnan så att vi slutar gilla salt, socker och fett, men vi kan lägga ny kunskap ovanpå den gamla. Ju fler gånger vi gör mer hälsosamma val, desto lättare blir det!

Du kanske också gillar