Hon inledde sin skådespelarkarriär som banan, men får numera spela huvudrollen som sig själv. På samma sätt har kökskarriären utvecklats, från novisen vid spisen till alkemisten som strävar efter att ta fram det allra bästa.
Feel-good på riktigt
Hemköp driver kampanjen “Från en matälskare till en annan”. Där har tidigare systrarna Eisenman, Niklas Ekstedt och Markiz Tainton varit inspiratörer med olika teman. När Martina Haag nu bjuder på sina bästa idéer är det “Feel-good på riktigt” som gäller.
Martina säger att hon lätt fastnar i att göra en och samma sak, tills hon tagit det till perfektion.
– Jag kan få för mig att göra den ultimata jordgubbstårtan och kan göra en varje dag i två veckor. Jag kan känna mig lite som en alkemist som ska skapa guld och håller på tills det inte kan bli bättre.
Och den matlagningsfilosofi hon kommit fram till är att det blir bäst om hon har dubbelt så mycket av det goda. Dubbelt så mycket grädde, jordgubbar, eller vad som nu är det godaste i det hon lagar.
Må gott när du tränar
Martina Haag fokuserar mycket på det goda i livet. Det är inte bara matlagningen som påverkas av budskapet, utan Martina har också uppfunnit “mysträningen”.
Efter fyra barn ville inte putmagen försvinna. Att äta mindre var uteslutet, så hon behövde börja träna. Eftersom hon inte tycker om att pressa sig själv tills det svartnar för ögonen, gav hon sig ut i löparspåret i ett tempo som tillät att hon samtidigt sms:ade med familj och vänner. Hon förlängde löppassen med en minut per gång, och belönade sig själv vid olika delmål. När hon klarat 15 minuter utan att stanna fick hon till exempel ett par bättre löparskor.
Mottot är att man ska träna för att må bra, men må bra medan man tränar. Och nog tycks det fungera väl! Hittills är sex maratonlopp genomförda.
Att ta fram det bästa ur varje svårighet
Martina visste redan som sjuåring att det var skådespelare hon ville bli. Och när teaterfröken beskrev sig själv som en liten potatis och frågade Martina vad hon var, löd svaret “en liten banan”. Det var mindre kul att bära gul regnrock och spela banan när de andra flickorna fick ta på sig prinsessklänningar, och ångra sig fick hon inte. Men Martina höll ut.
I tjugoårsåldern fick hon jobb på Västerbottensteatern i Skellefteå. Hon kände ingen, och för att ha något att göra började hon laga mat ur en kokbok hon fått innan hon flyttat upp från Stockholm. Sida efter sida testade hon sig fram, och ändrade tills hon var nöjd. Till sist hade det blivit helt egna recept som hon skrev ned i en bok hon fortfarande har kvar.
Det var bristen på skådespelarjobb som gjorde att hon började skriva. Förslaget kom från en vän, och Martina reagerade med att säga att hon inte kunde skriva, eller närmare bestämt att hon inte kunde någonting. “Ska jag skriva om att jag är dum i huvudet?” Väninnan svarade ja, så den första texten handlade om att hon inte hade någon allmänbildning. Att “inte kunna någonting” blev alltså användbart.
Att skriva är spagettin
Idag menar Martina att skrivandet är tusen gånger viktigare än att skådespela. Om skrivandet är spagettin är att filma efterrättstårtan. Om hon får välja bara en sak så blir det att skriva. Men några filmrättigheter har hon inte sålt med mindre än att hon själv får spela huvudrollen, så det blir en del tårta också.
I höstas kom hennes senaste bok 10 anledningar att inte bjuda hem folk (och 10 sätt att göra det ändå) ut. I den samsas problem som att man bor för trångt eller att gästerna inte kommer att gilla maten, med lösningar på typiskt Martina-vis. Och givetvis delar hon också med sig av sin receptskatt.