Mat väcker starka minnen hos de allra flesta. Doften av nybakt bröd, smaken av lussebullar kring jul eller den första tuggan av en saftig jordgubbe på midsommar kan förflytta vem som helst tillbaka i tiden. Kända författare har skapat hela bokserier utifrån minnet av en enda liten kaka, vilket bevisar hur djupt rotade upplevelser av mat faktiskt är i den mänskliga själen.
Den svenska sommarens och högtidernas festmat är oerhört nostalgiskt laddad. Kräftorna, sillen och den isande kalla nubben framkallar direkt minnen av ljusa nätter, skärgård och skrattande sällskap. Det är lätt att anta att dessa rätter är lika ursvenska som dalahästar och röda stugor med vita knutar. Men stämmer det verkligen? Verkligheten är att mycket av den traditionella maten har sina rötter långt utanför landets gränser. Matkulturen har historiskt fungerat som en lång och fascinerande visklek, där rätter från hela världen har importerats och sedan långsamt anpassats över generationer för att passa lokala smaklökar.
Följ med på en underhållande smakresa genom historien och se hur det egentligen ligger till. För att göra det hela extra spännande får varje rätt ett betyg från ett till fem, baserat på hur unikt svensk den faktiskt är.
Sillens resa från fattigmat till festbord
Sillen har simmat i nordiska farvatten långt innan nationen Sverige ens var påtänkt. Redan på bronsåldern avbildades sillfiske på hällristningar, vilket skvallrar om dess uråldriga betydelse för överlevnad. Eftersom fisken var så otroligt rikligt förekommande var den dessutom lätt att salta eller torka för att överleva karga vintrar. Under medeltiden var sillen helt enkelt livsviktig föda för allmogen och åts nästan dagligen runt hela Bottenviken, i Baltikum och i Tyskland. I äldre kokböcker sorterades sillrecepten iskallt in under rubriken för ”tarfliga hushåll”, med andra ord fattigmat. Men mot slutet av 1700-talet skedde något spännande. Genom en väldigt tidig och lyckad omprofilering började sillen kryddas i fina, spännande inläggningar och tog sig därmed hela vägen in på borgerskapets uppdukade middagsbord. Där har den stannat sedan dess. Svenskhetsbetyg 3 av 5.
Nubben som blev en svensk tradition
Att dricka en liten nubbe till maten känns urtypiskt för det svenska firandet, men destillerad alkohol är faktiskt en arabisk uppfinning från tidig medeltid som från början användes rent medicinskt. Det dröjde till 1467 innan en mäster Berend i Stockholm fick tillstånd att tillverka brännvin, och då enbart som en ingrediens i krut. Seden att faktiskt dricka brännvinet till maten hämtades ursprungligen från Ryssland. Denna vana anammades med en sådan enorm entusiasm att det på 1820-talet dracks i snitt 47 liter starksprit per person. Dagens konsumtion är extremt blygsam i jämförelse. Svenskhetsbetyg 1 av 5.
Kräftor och pappershattar
Det fanns en tid då ingen i Norden skulle drömma om att stoppa en kräfta i munnen. De ansågs vara oren mat och avskyvärda. Det var tyska munkar som, under fastan då endast fisk var tillåten, började äta kräftor eftersom de felaktigt klassade dem som just fisk. När Gustav Vasa sedan anlitade tyska kockar till sitt hov introducerades skaldjuren som människoföda i landet. En kräftodling anlades till och med i slottet Tre Kronors vallgrav, men det tog århundraden innan vanligt folk började uppskatta rätten. Själva kräftskivan, komplett med lustiga pappershattar, månskenslampor och sång, är dock en renodlad svensk uppfinning från 1930-talets motbokstid. Svenskhetsbetyg 4 av 5.
Surströmmingen som delar landet
Redan på 1500-talet dök ordet surströmming upp i skrift. Brist på salt under Gustav Vasas krig gjorde att man fick snåla vid inläggningen, vilket ledde till att fisken började fermentera, alltså jäsa. Resultatet blev den mustiga, och för många utomstående helt svårhanterliga, surströmmingen. Tack vare sin enormt långa hållbarhet blev den en given och perfekt militärmat. Utländsk fermenterad fisk finns förvisso, men surströmmingen är tveklöst en helt egen liga. Svenskhetsbetyg 3 av 5.
Köttbullarnas oväntade historia
Köttfärs formad till små runda bollar är knappast en nyhet; de fanns redan i Romarriket på 300-talet. Ett populärt men omtvistat rykte säger att Karl XII tog med sig köttbullarna från det Osmanska riket (nuvarande Turkiet) på 1700-talet. Dock visar historiska källor att frikadeller funnits i landet långt innan dess. Det var den legendariska matmamman Cajsa Warg som först satte ordet köttbullar på pränt år 1775. Numera är de för evigt förknippade med lingonsylt (en trend från 1800-talet) och stora blågula möbelvaruhus världen över. Svenskhetsbetyg 2 av 5.
Smörgåsbordet som erövrade världen
Här är kronan på verket. Det generösa och färgsprakande smörgåsbordet utvecklades ur 1700-talets lilla brännvinsbord, som mest bestod av lite salt sill och starksprit för herrarna att värma upp med innan själva middagen började. När industrialismen blommade ut på 1800-talet och skapade helt nya rikedomar, svällde det enkla brännvinsbordet till det överdådiga och dignande smörgåsbord som är känt idag. Senare spreds en snabbvariant på de nybyggda järnvägsstationernas restauranger, vilket var helt idealiskt för hungriga resenärer på språng. Detta är en äkta, oomtvistad exportsuccé där ordet ”smorgasbord” till och med har letat sig rakt in i det engelska språket. Svenskhetsbetyg 5 av 5!
Kroppkakor och pitepalt i gott sällskap
Älskad, tung och otroligt mättande husmanskost av allra högsta rang. Men i grund och botten är detta bara nordiska varianter på en av den globala matvärldens absolut största framgångar: dumplings! En deg fylld med något gott som sedan kokas, steks eller friteras finns i nästan alla kulturer, från italiensk ravioli och polska piroger till japansk gyoza. Alla är de lika fantastiskt goda. Svenskhetsbetyg 1 av 5.
Källor
- Svensk matkultur och dess historia: https://www.nordiskamuseet.se/artiklar/svensk-matkultur
- Sillen och brännvinets ursprung: https://popularhistoria.se/kultur/mat-dryck/sill-och-brannvin
- Smörgåsbordets väg till internationell succé: https://so-rummet.se/kategorier/matens-historia
