Det är något särskilt med fotbollsspelare och att driva restauranger. Anders Limpar och Tomas Brolin har gjort det. IFK Göteborgs Tobias Hysén och Syrianska FC:s Besim Kunić har hakat på tåget. Och en annan fotbollsspelare tog över en pizzeria.
Jesper Blomqvist blev pizzabagare
Ett par år som fotbollsspelare i Italien gav ett genuint intresse för mat och dryck, och Jesper Blomqvist letade länge efter ett tillfälle att ge sig in i branschen. Till slut tog han över pizzerian 450 Gradi på Lidingö i Stockholm, för att förverkliga drömmen om att själv bjuda på de bästa pizzorna!
Det är kvalitetspizzor av napolitansk karaktär som serveras, bakade med kalljäst deg på Tipo00-mjöl, tomatsås med särskilt utvalda söta San Marzano-tomater, och sådär lite lagom brända i kanten, precis som pizzor ska vara. Pizzorna gräddas i vedeldad ugn, på 450 grader, därav restaurangens namn, 450 Gradi.
Att fokus ligger på att leverera yttersta kvalitet behöver inte den som följt Jesper Blomqvists karriär tvivla på.
En man med många strängar på sin lyra
Det är en mycket framgångsrik fotbollskarriär Jesper har bakom sig. I Sverige har han bland annat spelat 30 A-landskamper. Han slog igenom i IFK Göteborg, hann sedan med ett par år i Italien innan resan gick vidare till Storbritannien, där han bland annat vann tre ligatitlar, tog en FA Cup-titel och en Champions Leage-titel med Manchester United.
Efter fotbollen har han hunnit medverka i flera tv-program – tävlingar förstås, men på olika områden. Han har varit med i Stjärnor på is, Superstars, Mästarnas mästare och Let’s Dance. Både Let’s Dance och jubileumssäsongen av Mästarnas mästare vann han.
Finns det en koppling mellan fotboll och mat?
Utöver de fotbollsspelare som nämndes i inledningen har Glenn Strömberg både gett ut en kokbok och importerat italiensk mat till Sverige.
Stjärnkocken Björn Frantzén, ägare till Frantzén, den första svenska krog som fått tre stjärnor i Guide Michelin, var fullt fokuserad på fotboll tills han var i 20-årsåldern och en skada satte stopp för den karriären. Han har beskrivit känslan i omklädningsrummet före matchstart, där laget tillsammans har höga förväntningar på sig, och hur det närmaste han kommit den känslan efter fotbollen har varit just i ett stjärnkök. Så kanske finns det en gemensam tråd där, mellan fotboll och mat, en strävan efter perfektion och förmåga att excellera under press?
