Är du intresserad av både mat och historia så har du troligtvis undrat hur det skulle vara att äta som våra förfäder. När det kommer till 1800-talet så finns det en hel del källor som berättar om vad människorna åt och hur matvanorna skiljde sig mellan samhällsklasserna. Visste du till exempel att många källor pekar på att fruktträd var något som endast förekom på herrgårdar under större delen av 1800-talet? Det finns dock andra källor som talar om att även fattigt folk kunde ha äpplen i pannkakorna emellanåt.
Frukt och bär i 1800-talets Sverige
Även om äppelträd inte förekom i var och varannan trädgård så tog 1800-talsmänniskorna vara på de äpplen de fick tag på. Päron däremot var något som för det mesta gavs bort till barnen, då frukten ansågs för dålig för att användas i maten. Plommon var sällsynta på de svenska bondgårdarna, men det hände att de salufördes. Citrusfrukter förekom i Sverige under 1800-talet, men bara under korta perioder och i begränsade områden. 1800-talsmänniskorna föredrog i mångt och mycket bär framför frukt. Körsbären togs tillvara, och plockades för det mesta i lag som leddes av en äldre kvinna. Det var också kvinnornas sak att koka körsbärssylt och göra körsbärsvin. Bärplockning i skogen var en viktig inkomstkälla för barn och äldre kvinnor, som kunde tjäna en hel del på att sälja smultron och blåbär. På den här tiden räknades hallon till skogsbären, men trädgårdshallon förekom troligtvis inte. Den bärsort som spelade störst roll på 1800-talet var lingon, som användes till bland annat potatissovel och pannkakssylt.
Pannkaka till fest
Vill du äta som en 1800-talsmänniska så är det en fördel om du älskar pannkaka. Höll man kalas på 1800-talet så skulle det stå pannkaka på bordet. Grynpannkaka var en mycket populär ugnspannkaka som gjordes på vetemjöl, korngryn och mjölk. Man gjorde även vetemjölspannkaka, blandpannkaka och kornmjölspannkaka. Blandpannkakan gjordes på ett blandfoder av korn, vete och ärtor.
Klimp för de välbärgade
Klimp kunde göras på vetemjöl, mjölk eller vatten. Det var dock en maträtt som endast de välbärgade bönderna hade råd med. Bröd var däremot en viktig föda för de stora massorna. I slutet av 1800-talet hade makaroner börjat säljas i Sverige, men källorna avslöjar inte om det rörde sig om enstaka företeelser. Att gröt och välling var vanligt förekommande råder det däremot ingen tvekan om. Potatisgröten var en omtyckt vardagsgröt, som blev populär i samband med potatisodlingens uppsving. Den bestod av rågmjöl och kokt råriven potatis. Potatisen ansågs duga som både vardagsmat och helgmat, och doppades ofta i mjölk med gräslök.
Grönsaker
Ärtor ansågs vara mycket bra mat, och användes bland annat till ärtvälling och ärtbröd. Även vitkål och spenat förekom ganska ofta i 1800-talets kosthållning. Salladen är däremot ett relativt nytt inslag i det svenska kosthållet, och det finns heller inget som tyder på att 1800-talssvensken brukade äta gurka eller tomater.
Kött och fisk
Fläsk och kött var något som de flesta 1800-talsmänniskor såg som lyx. De fattiga, som själva inte hade några djur att slakta, kunde få kött när de gjorde dagsverken hos någon bonde. Nötkött var dock inte så vanligt på den här tiden, utan betraktades främst som helgdagsmat. Fisk värderades inte särskilt högt, även om sill och strömming utgjorde en stor del i Mellansveriges kosthållning.
