I en stark debattartikel i Expressen kräver Fredrick Federley att djurmarknaderna i Kina stängs för all framtid, främst för djurens skull, men också för att förhindra ett nytt utbrott av en virussjukdom som sprids från djur till människa. Kan – och vill – Kina göra det?
Ett tillfälligt förbud råder
Av de första 41 patienterna som rapporterades smittade av det nya coronaviruset, var det 28 som arbetade på eller hade handlat på en marknad i Wuhan. Det fick den kinesiska regeringen att i slutet av februari införa ett tillfälligt förbud mot all uppfödning och konsumtion av “landlevande djur av viktigt ekologiskt, vetenskapligt och socialt värde”. Förbudet är tänkt att omformas till lag senare i år.
Myndigheterna har hittills inte publicerat någon lista över vilka djur som ska förbjudas, men en lag för skydd av vilda djur som nämner vargar, sibetdjur och rapphöns kan ge en fingervisning. Tamdjur omfattas inte av förbudet, så duvor och kaniner har snabbt omklassats som tamdjur för att även fortsatt tillåta handeln med dem.
Det här är inte första gången Kina försökt begränsa handeln. Efter utbrottet av SARS 2003 förbjöds och avlivades många sibetdjur, mangusterliknande djur, efter att det upptäcktes att de troligen överförde SARS-viruset till människor. Försäljningen av ormar förbjöds också tillfälligt i Guangzhou, där SARS-epidemin brutit ut. Men idag äts rätter med båda djuren i delar av Kina.
Marknaden i Wuhan
Fisk- och skaldjursmarknaden i Wuhan, som står i centrum för utbrottet av det nya coronaviruset, sålde mycket mer än bara fisk. Ormar, mårdhundar, piggsvin och hjortar var bara några av de djur som trängdes i burar, sida vid sida, tillsammans med torghandlare och deras kunder. En läckt video, som påstås vara filmad på marknaden i Wuhan, visade hur djur slaktades framför kunderna. Den fanns tidigare publicerad på nätet, men har plockats ned av de kinesiska myndigheterna.
Trängseln blir grogrund för smittspridning
Marknaden i Wuhan är inget undantag. Hundratals marknader i Kina har ett brett utbud av exotiska djur för olika syften. Forskarna menar att risken för smittspridning ökar när flera djur från olika miljöer hålls nära varandra.
Leo Poon, professor i virologi vid Hong Kong University, säger att alla djuren har sina egna virus. När virus hoppar från en art till en annan kan den nya arten förstärka viruset, vilket väsentligen ökar mängden virus på marknaden. Och när människor dagligen trängs på marknaderna ökar risken dramatiskt för att virusen ska hoppa till människor.
Poon var en av de första forskarna som avkodade SARS-viruset bakom epidemin 2003. Den gången kunde viruset härledas till sibetdjur som såldes som mat på en marknad i Guangzhou. Men sibetdjur som fötts upp på farmer bar inte viruset, vilket indikerar att sibetdjuren smittats på marknaderna.
En mångmiljardindustri i förändring?
En statlig rapport visade 2017 att den kinesiska handeln med vilda djur var värd mer än 730 miljarder kronor, och sysselsatte mer än en miljon människor.
Sedan coronavirusets utbrott i december 2019 har nära 20 000 uppfödare av “vilda” djur fått stänga ned eller satts under karantän, inklusive uppfödare av påfåglar, rävar, hjortar och sköldpaddor.
Virusutbrottet har också fått en grupp om 19 forskare att tillsammans i ett uttalande kräva ett stopp av handeln med vilda, exotiska djur, då de menar att handeln ska betraktas som ett hot mot den allmänna säkerheten.
Det är oklart vilken effekt ett förbud kan ha på branschens framtid. Det finns tecken på att kineserna hade börjat äta vilda djur i mindre utsträckning redan före epidemins utbrott. I opinionsundersökningar svarar 52 procent att man inte bör konsumera vilda djur – i Beijing svarade över 80 procent samma sak.
Traditionell medicin är ett kryphål
Under president Xi Jinping har staten starkt förordat användande av den traditionella kinesiska medicinska vetenskapen, och branschen omsätter nu uppskattningsvis 1,3 biljoner kronor. Så sent som i oktober 2019 sade president Xi till China Daily att den traditionella medicinen är en skatt i den kinesiska civilisationen, och förkroppsligar nationens och folkets visdom.
Att använda vilda djur i medicinskt syfte är inte förbjudet, men det måste övervakas och kontrolleras. Inget sägs om hur detta ska gå till, eller hur eventuella straff ser ut, och det kan eventuellt komma att utnyttjas.
En studie som gjordes 2014 av Beijing Normal University och China Wildlife Conservation visade på att medan hjortkött äts som mat, används djurets blod och penis i medicin.
Björnar, myrkottar, fladdermöss och ormar används alla som både mat och medicin, och gränsen för vad som är vad är ibland hårfin. Folkhälsoexperter vädjar till Beijing om att täppa igen detta kryphål, och arbeta för att förändra kulturen kring att äta vilda djur i Kina. Men att förändra en kultur kan ta tid.
Hur kan den nya lagen tänkas utformas?
Regeringen i Peking funderar på hur det nu rådande tillfälliga förbudet ska omvandlas till lag senare i år. Professor Poon i Hongkong menar att det är ett viktigt beslut som ska tas, om huruvida handeln med vilda djur ska förbjudas i Kina, eller om man bara ska hitta säkrare alternativ.
– Om det anses vara en del av den kinesiska kulturen, och de vill fortsätta konsumera ett visst exotiskt djur, då kan de besluta att behålla sin kultur, säger Poon.
Men då måste regeringen lägga fram ett annat förslag, på hur kött från de exotiska djuren ska kunna tillhandahållas allmänheten på ett säkert sätt. Ska djuren födas upp? Behövs mer kontroller och inspektioner? Finns andra säkerhetsåtgärder?
Peter Daszak, ordförande för Ecohealth Alliance, menar att ett totalförbud kan ställa lika svåra frågor. Om marknaderna stängs i städerna, och handeln förbjuds, är risken stor att det istället skapas svarta marknader utanför städerna, där det är lättare att gömma djuren för myndigheterna. Och när handeln sker i skymundan kan riskerna bli ännu större, med utbrott på landsbygden som ingen vill berätta om för att det vittnar om något olagligt.
Det ska bli väldigt intressant att följa utvecklingen.
